lillgrisen

Dock har jag haft min lilla farfar i bakhuvudet hela dagen, för idag var det ett år sen han dog.
Lilla, lilla farfar. 
Tänk att vissa små ögonblick kan bränna sig fast i näthinnan för att aldrig försvinna.
Det var så himla jobbigt att säga hejdå till han för ett år sen. 
Hela deras lägenhet låg i en osynlig dimma typ.
Usch, vad hemskt, men nu har han det i alla fall bra. 
Han har en sån fin gravsten bredvid sin mamma. 

Oj, skulle egentligen inte bli ett känslosamt inlägg, skulle säga att dagen varit bra egentligen.
Trots min förkylning, och trots ettårsdagen. 
Men så kan det gå, om inte haspen är på. 

Nu ska jag försöka kurera min hals och torka mina tårar.