lillgrisen

Mamma heter Berith med H på slutet. Varför det är ett H på slutet har jag ingen aning om, men jag vill inbilla mig att Berit blir lite mindre tantigt och mer fränt med ett +h  efteråt. :) 
Mamma är en typisk mamma, fast ändå inte.
Typisk, för man kan alltid lita på henne. Hon kan fixa ALLT, och det är inget skämt. Hon kan trösta när man känner sig otröstbar. Hon kan hitta osynliga saker. Hon kan få fart på en sovande björn.
Hon är inte så typisk, för hon är så sjukt härlig! Absolut den fränaste mamman i världen. Hon kan ställa sig framför hundratals personer och bjuda på sig själv så enormt, och jag vet ingen annans mamma som skulle kunna göra nått i närheten av det. :) 

Min pappa heter John Lars-Arne, men kallas Lasse. Även Lasse-Kongo. Elin har fått äran att bli kallad mini-Kongo, men jag tror inte jag har det, ever. När jag gick i sexan var han iväg till the great continent of Africa i typ åtta månader. Jag hade fränaste pappan då, som var soldat i Afrika. ****Statuuuus****

Nuförtiden åker han runt i lastbil och kommer hem på helgerna. Vilket gör att jag knappt träffar han något nu, efter att jag har flyttat till stan. Men idag påmindes jag om hur jäkla kul, skön, mysig och allmänt underbar min pappa är. Han har sån barnslig humor men kan ändå vara förstående och jag älskar't!

Mina föräldrar är dom absolut bästa föräldrar som finns, och jag är glad över att just dom är mina.
Jag älskar att jag fick min höga panna av pappa och min mammas oblyghet.
Pusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspusspuss!

Oj, jag trodde det skulle vara svårt att skriva. 
Men nu fick jag hålla tillbaks tyglarna. Jag är svamlig nu, känner jag.